Lena berättar
Örebro är en stad jag till min glädje varit i många gånger. Dels har jag föreläst på en mängd platser, hos flera skolor, förskolor, företagshälsovård, universitetssjukhuset, flera avdelningar inom kommunen och så vidare. Det har alltid varit ett sant nöje.
Dessutom var jag som barn ofta i Närke eftersom båda mina föräldrar är därifrån. Mormor bodde i Vintrosa och farmor i Fjugesta. Där tillbringade jag många härliga somrar och skollov.
Min mormor gick tyvärr bort redan när jag bara var 11 år gammal men min farmor kom att stå mig nära. Det kändes som vi var tvillingsjälar. Jag älskade att gå till henne efter skolan, hon flyttade ner till Vårgårda när hon blev äldre och det var där jag växte upp. När jag kom till henne efter skoldagen och hade fått ett mellanmål frågade farmor Ester mig vad jag ville göra. Och då svarade jag alltid: “Berätta något för mig!”
Då började hon berätta, med en duktig skådespelares hela inlevelseförmåga, om hur det var när hon växte upp i början av 1900-talet. Vi satt i hennes soffa. Eller rättare sagt, hon satt och jag låg med huvudet i hennes knä och hon smekte mig ömt över håret medan hon berättade.